Var ju tvungen att gå till min husläkare som jag hade lovat så många dagen innan, så gick upp på morgonen.. efter en hemsk natt.. fick ligga ett bra tag för jag kom knappt ur sängen förens jag hade tagit alla värktabletter, hade så sjukt ont i hela kroppen.. men sen kom jag upp.. gjorde mig iordning lite och stack till doktorn..

Fick sitta ett bra tag och vänta på min tur.. till slut fick jag komma in på ett rum.. efter en stund kom doktorn in.. "Hej Therese.. då ska vi se.. vad var det denna gången".. jag hann inte ens svara förens han sa: "andningen, du har svårt att andas" .. ja sa ja.. det är lite tungt, han undra om det var astman, jag sa att näe så är det inte så fick jag berätta allt..

Nu hade jag öven ett väldigt tryck över bröstet så han började med att lyssna på hjärtat några ggr sen på luftrör, lungor, kollade hals.. allt såg / lät bra.. förutom att han hörde hur tungt jag andades och att jag inte lyckades få ner luften ända ner i lungorna..

Han konstaterade att detta var en mer ovanlig biverkan på sprutorna.. och vem är det som ska åka på OVANLIGA biverningar om inte jag?.. men han trodde iaf inte det skulle vara någon fara, men blev de värre fick jag lova att komma igen..  och att han skulle skriva detta i mina journaler så det stod hur jag ragerat på dessa sprutor.. sen fick jag gå därifrån..

Han konstaterade aväne att: "tänk att du blir såhär dålig av bara det lilla man får in genom sprutorna, vi får trösta oss med att tänk hur du blívit då om du hade fått inflensan, om du blir såhär av bara lite vaccin!" ... och det har han ju faktiskt rätt i för så tänkte jag kvällen innan också när det var som otäckast..

Det var skönt att de inte var något värre eller att de skulle vara någon fara.. sen blev de mest att vila o vila o vila (så gott som jag kan vill säga) så att jag orkade jobba hela helgen, det var jobbigt.. andningen blev tung då och då men det gick :)

Så det var väl de jag hade att skriva för denna gången.. nästa gång blir de uppdatering om tandläkaren som jag var hos igår.. ysch

Kram Kram

Efter en stunds väntan och inre stress (vi skulle med tåget) så kom läkaren ut och ropade in mig.. vi gick in i hans "lilla" rum och satte oss (mamma o jag) på vars en stol och han satte sig på en stol vid sitt skrivbord, precis som förra gången.. hehe.. började prata lite och jao han satt mest och letade på datorn i mina journaler o sånt.. kollade bilder och lite så.. svaren hade inte kommit från röntgen och man fick lite panik att det tog sån tid.. vi hade som sagt lite tidspress..

Efter en stund ringde hans telefon och då var det röntgenläkaren som ringde, dom hittade inget konstigt på bilderna.. det kom som en lättnad men ändå lite panik.. varför har jag då så jävla ont? och varför försämras min syn? Jao detta frågade sig läkaren också.. jag är ju som sagt ett litet annorlunda fall som ingen kan sätta fingret på..

Vi kom väl egentligen inte fram till så mkt med läkaren utan han skulle skicka svar till Kalmar sjukhus och där skulle min ögonläkare fundera på om det kan finnas annan orsak till att min syn blir som den blir.. och sen tyckte Neurokirurgen att jag ska träffa den andra neurologen dom har i Lund som är specialist på huvudvärk..

Först sa han att han skulle skicka och ge de som förslag till min nourolog i Kalmar men han ångrade sig lika snabbt igen när han kom på hurdan han i Kalmar gjort mot mig, så då sa han att han tar saken i egna händer även här och skickar remiss till denna specialisten på huvudvärk.. för att se om han kan komma på vad de är för huvudvärk jag har och troligen lägga in mig och ta bort alla medeciner för att förhoppningsvis hitta några andra medeciner eller lösning på mitt problem med värken.. det kunde ta ett tag sa han för han trodde att specialisten hade mycket.. så det återstår och se..

Det var väl det vi kom fram till.. blev inte mycket klokare, men men.. sånt är livet.. nu har ni fått veta allt om min heldag på Lunds Universitetssjukhus :)

Hoppas ni orkat läsa nu:)

Kram Kram

Efter jag slängt i mig korven och mamma varit ute o syndat så tog vi oss till neurologmottagningen.. satte oss ner för att vänta på vår tur.. till slut så kom han som ska göra ultraljud (duppler) på min skalle.. Lilla Calle.. han har varit med sen första gången jag kom till Lund, så honom känner vi sedan länge och det är rätt skönt.. han följer verligen mig i min sjukdom.. OCH är väldigt intresserad av det, det märks verkligen.. jag är ju ett litet mysterium som dom säger..

Vi pratade lite och han förstår inte heller varför det är som det är med mig och tycker synd om mig, vi pratade en stund till sen skulle undersökningen börja.. ultraljudet.. kanske ska förklara lite vad det är först.. ?

Ultraljud (Duppler)
Lunbalpunktion (LP) har nog dom flesta hört talas om.. detta kan man göra för att hitta vissa sjukdomar m.m.. även för att mäta trycket i ryggmärgsvätskan.. dom genom en nål tar ut ryggmärgsvätska och sen tar dom prover på det eller mäter trycket.. då ligger man med nålen en liten stund.. aja iaf.. detta har varit skräckupplevelser för mig (vissa går de konon bra för) så från början när jag åkte till Lund så var detta med duppler eller ultraljud ett nytt sätt dom hittat.. min dåvarande läkare och han som utför det hela (som jag fortfarande har kvar).. det är dom som kommit på och forskat fram denna lösning... på detta sätt kan man också mäta trycket i ryggmärgsvätskan och detta blev alltså ett alternativ för mig som haft såna skräckupplevelser med LP och svår att hitta rätt till min ryggmärg.. Detta är alltså en liten ultraljudsmaskin som man mäter på tinningen, så man blir ju rätt kladdig i håret men det får man ju stå ut med.. hehe.. hällre det än ett LP.. ALRIG mer säger jag bara.. men det är min åsikt, så blir inte skräckslagna om ni själva ska göra det nån gång, för som sagt för vissa går det faktiskt BRA.. men jag kanske hade min otur som vanligt? fast dom har gjort det mååååånga ggr på mig och blivit likadant varje gång.. tyvärr.. men men..  genom detta ultraljud som dom tar på tinningen så kan dom alltså avläsa vad trycket ungefär ligger på.. detta är inget som gör ont eller nåt alls, det låter en del.. ett "svischande" ljud.. och därifrån får man fram en siffra och detta är trycket i ryggmärgsvätskan..


Jao iaf.. han gjorde denna duppler på mig.. men med samma otur som jag haft denna dagen om man tänker på röntgen och det så var de problem här också.. det var massa störningar i maskinen så vi fick inte fram nåt.. men efter att ha stäng av och på lite grann så fick vi till slut en siffra iaf :) Enligt denna maskin så har jag fortfarande normalt tryck (fast överdelen av normalt) , såhär har de varit nu ett bra tag.. så det är ju bra iof.. men det talar ju som så mkt annat EMOT min huvudvärk, att jag inte borde ha nån värk längre och inte kunna mista mer syn.. men de är ju bevisat att jag har värk och jag har sämre syn..

Efter vi gjort denna undersökning var det bara attt sitta ut i väntrummet igen för att vänta på att min neurokirurg skulle kalla in mig... mer kommer om detta lite senare idag (tror jag, vill inte lova nåt) hihi..

Kram Kram

Haha fick kommentar av Erik.. varför det var så hög musik och om dom inte kunde sänka.. jag glömde helt av at förklara detta i inlägget så.. tack Erik för du svarade så jag kom på att jag glömt förklara detta..

Dom har så hög musik för den röntgen låter nåt fruktansvärt.. den bankar och lever som bara den.. låter som nån står o slår allt vad dom kan i nån plåtsak en cm från huvuvdet typ.. därav den höga musiken.. och även om jag hade hörselproppar och hörselskydd med jätte hög musik så hör man ändå det förkräckliga ljudet från röntgenmaskinen..

Nu vet ni de=)

Kram

Dax för lite n uppdatering.. även om ingen verkar ha läst det förra men men.. skriver iaf :P

Vi gick upp till röntgen, lite tidigare än vi skulle men vi hade ju tid över.. så vi gick upp och jag anmälde mig och så.. fick en nyckel till ett skåp där jag och mamma skulle låsa in alla våra saker.. eftersom mamma skulle med in i röntgenrummet.. satt o väntade en stund innan jag gick och bytte om till den snygga rocken :P haha.. sen ropade dom in mig..

Fick lägga mig på den smala "båren" lr vad man ska kalla det som man ligger på när man åker in i magnetkamerans tunnel.. hon undrade om jag hade kanyl och det hade jag ju inte så då fick hon börja sticka.. aj länge sen ett stick gjorde så ont att bli stucken, hon hittade ju inget blodkärl så rotade en jäkla massa men fick sen ändå sticka om.. o rota ytterliggare en stund till, men sen hittade hon till slut ett kärl och kunde sätta en kanyl..

Sen satt hon in öronproppar i mina öron och sen på med hörlurar och jätte hög musik.. sen fick jag lägga mig till rätta och hon la över skyddet man har över ansiktet och skallen och "satte fast" mig.. rätt obehaglig känsla.. sen så började hon sakta föra in mig i tunneln.. fick lite panik till en början och tårarna började rinna.. kände mig fruktansvärt instängd, de ända man ser ut är genom en liten liten spegel och mindes inte denna otäcka känsla från när jag gjort det tidigare, men det släppte efter en stund och jag började tänka på annat så gick de bra.. 

Efter bara nån minut kände jag hur det började bränna och värka på högra sidan av skallen och ner en bit på halsen.. men jag tänkte att det kanske ska kännas så, sköterskan kom in efter en liten stund och frågade hur det gick och jag sa att de går ju bra, hon frågade om jag inte hade nåt spänne jag glömt ta bort i håret.. nej sa jag.. för det hade jag ju inte.. så hon gick in i sitt rum och fortsatte..

Efter ungefär halva tiden (20 min ungefär) kom hon in och körde ut mig från tunneln.. för hon skulle ju spruta in en massa kontrast i mig.. då frågade hon om allt gick bra och hur de kändes, då sa jag att de bränns och värker på höger sida.. (där min shunt sitter) hon blev genast orolig och gick och ringde deras läkare på röntgen.. jag fick inte röra mig en millimeter eftersom de var mitt i röntgen så jag låg där blixt stilla med huvudet.. sen kom läkaren och kände och tryckte och frågade en massa, han beslutade sig för att han måste ringa min neurokirurg och höra med honom.. för dom hade aldrig varit med om detta förrut.. och varför blir jag inte förvånad att jag ska vara den första?.. han ringde min läkare o pratade och sen skulle min läkare ringa upp.. detta tog väl ca 20 minuter som jag fick ligga extra och vara blixt stilla.. till slut beslutade dom sig för att fortsätta undersökningen men jag var tvungen att säga till om det blev minst lilla värre..

Hon sprutade in en massa kontrast och jag fick åka in i tunneln igen och undersökningen fortsatte.. och det gick bra, det brände och värkte men de var ju så jag stod ut iaf.. förmodligen var det av nåt magnetiskt i shunten som dom hade sett då hon undrade om jag hade nåt hårspänne..

Jag låg i röntgenmaskinen en stund till.. sen var det äntligen över och jag fick röra på mitt huvud igen.. vilken skön känsla :) Ler.. så dom tog ut kanylen och sen så fick jag gå ut och gå till en annan röntgen.. nämligen CT skalle.. för att se så inte shunten ställt om sig av magneten.. dock svårt o veta eftersom vi inte vet säkert vad shunten stod på förrut.. men men.. tog kort iaf sen äntligen fick vi sticka därifrån, ner och ta mig en snabb korv så jag fick något i magen.. klockan hade blviit så mycket eftersom de blev komplikationer vid röntgen.. så de var lite stressigt men de gick bra.. sen kom vi upp till neuro..

Mer om det får ni veta i ett annat inlägg :)

Kram Kram