Svin-inflensan..
Dax för lite uppdatering.. kan ju börja med den 3de november körde jag till min husläkare för att få svininflensa sprutan plus vanliga inflensa sprutan.. usch o fy, två sprutor på en gång.. en i varje arm.. hur ska detta gå tänkte jag.. men det gick.. jag blev lite yr i huvudet men det gick över igen.. så de var bara att köra hem..
Efter ca två timmar så började jag andas jätte tungt och det var jätte jobbigt.. drabbades även av akut trötthetoch blev sjukt trött.. men de var bara att bita ihop.. andningen blev jobbigare o jobbigare senare under kvällen och gjorde mer och mer ont.. men kändes inte som ett astma anfall så det kände jag att det var det ju inte.. (mådde okey några timmar där emellan så då var jag med Elin o Lowa, då var jag mest trött)
Jag gick och la mig tidigt och somnade med en sömntablett (kunde inte sova trotts den akuta tröttheten) tog även mina vanliga tabletter.. bla panodil som är febernedsättande.. efter en o halv till två timmar så vaknar jag.. känner mig jätte konstig, andas jätte tungt och känner mig dåsig, tar febern.. 38,2 (det är väldigt mkt feber för mig, särskilt när jag 2 timmar innan tagit febernedsättande).. jag lägger mig igen.. så ringer telefonen.. går och svarar.. det är en orolig mamma som ringer..
"Therese, hur mår du? känner du att vi ska åka till sjukhuset".. hon hade nu pratat med min moster som fått sagt till sig av två läkare att får man minsta problem med andning så ska man uppsöka sjukhus.. men nej sa jag.. jag ska sova.. och så la vi på.. och jag somnade igen..
Dagen efter hade jag ingen feber på morronen, andningen var från och till och jag åkte iväg till Kalmar ett par timar på dagen, det var jobbigt och jag kände mig allmänt dålig.. men som jag vrukar säga, det är bara att bita ihop.. när jag kom hem var andningen värre igen.. men jag kämpade.. skulle iväg o fira Madde på kvällen och jag hade bestämt mig för att jag SKULLE dit..
Pratade med sjukvårdsupplysningen och dom ringde upp mig precis när jag kom till Madde.. hon tyckte jag skulle åka till akuten.. men nej sa jag, det vill jag inte.. varpå hon svarar: "nej Therese, men det handlar inte alltid om vad man vill utan om att man MÅSTE ha vård ibland".. men vi beslutade att jag fick stanna hemma, om jag lovade att ringa in om jag blev minsta lilla värre och att jag dagen efter skulle uppsöka min husläkare..
Kvällen gick och det var jobbigt.. när jag kom hem på kvällen var det ritkigt obehagligt.. jag var lite rädd, men jag ville inte in till sjukhuset så jag gick och la mig istället.. sen var den dagen över.. tack o lov för det, fast de var samtidigt en mycket bra dag annars om man bortser från att jag var dålig :)
Uppdaterar mer om en stund..
Kram Kram
Efter ca två timmar så började jag andas jätte tungt och det var jätte jobbigt.. drabbades även av akut trötthetoch blev sjukt trött.. men de var bara att bita ihop.. andningen blev jobbigare o jobbigare senare under kvällen och gjorde mer och mer ont.. men kändes inte som ett astma anfall så det kände jag att det var det ju inte.. (mådde okey några timmar där emellan så då var jag med Elin o Lowa, då var jag mest trött)
Jag gick och la mig tidigt och somnade med en sömntablett (kunde inte sova trotts den akuta tröttheten) tog även mina vanliga tabletter.. bla panodil som är febernedsättande.. efter en o halv till två timmar så vaknar jag.. känner mig jätte konstig, andas jätte tungt och känner mig dåsig, tar febern.. 38,2 (det är väldigt mkt feber för mig, särskilt när jag 2 timmar innan tagit febernedsättande).. jag lägger mig igen.. så ringer telefonen.. går och svarar.. det är en orolig mamma som ringer..
"Therese, hur mår du? känner du att vi ska åka till sjukhuset".. hon hade nu pratat med min moster som fått sagt till sig av två läkare att får man minsta problem med andning så ska man uppsöka sjukhus.. men nej sa jag.. jag ska sova.. och så la vi på.. och jag somnade igen..
Dagen efter hade jag ingen feber på morronen, andningen var från och till och jag åkte iväg till Kalmar ett par timar på dagen, det var jobbigt och jag kände mig allmänt dålig.. men som jag vrukar säga, det är bara att bita ihop.. när jag kom hem var andningen värre igen.. men jag kämpade.. skulle iväg o fira Madde på kvällen och jag hade bestämt mig för att jag SKULLE dit..
Pratade med sjukvårdsupplysningen och dom ringde upp mig precis när jag kom till Madde.. hon tyckte jag skulle åka till akuten.. men nej sa jag, det vill jag inte.. varpå hon svarar: "nej Therese, men det handlar inte alltid om vad man vill utan om att man MÅSTE ha vård ibland".. men vi beslutade att jag fick stanna hemma, om jag lovade att ringa in om jag blev minsta lilla värre och att jag dagen efter skulle uppsöka min husläkare..
Kvällen gick och det var jobbigt.. när jag kom hem på kvällen var det ritkigt obehagligt.. jag var lite rädd, men jag ville inte in till sjukhuset så jag gick och la mig istället.. sen var den dagen över.. tack o lov för det, fast de var samtidigt en mycket bra dag annars om man bortser från att jag var dålig :)
Uppdaterar mer om en stund..
Kram Kram
Kommentarer
Trackback
