Förlåt för sen uppdatering..

Läkaren gick ut för att hämta lugnande, mamma gick ut i koridoren för att stoppa honom lite och berätta att dom vanliga lugnande läkemedel inte hjälper på mig..

Han beslutade sig då för att ge mig ett annat läkemedel som man annars bara kan få när man ligger inne.. jag hörde att sköterskorna var lite emot det men dom fick ju lyda farbror doktorn, så han gick ner till en avdelning på sjukhuset och hämtade detta läkemedel..

Kändes som väntan var en evighet av förtvivlan, ångest, panik och tårar.. hörde hur dom pratade när han kom tillbaka ute i korridoren att klockan var mycket och att dom stänger snart o blablabla.. han bara sa att detta måste göras nu.. sen kom han in och jag fick förflytta mig ytterliggare till ett rum.. rummet som blev min skräck..

Satte mig på en "säng" fick mig en "sup" av sköterskan som skulle vara med, den smakade blä, men bara o svälja.. dom trodde jag skulle somna av detta starka lugnande medel.. efter tio minuter skulle det hjälpa, tio minuter gick och läkaren kom in i rummet.. "sitter du fortfarande upp?, du ser inte ens trött ut" tittade han på mig och sa.. jag svarade att jag känner ingen skillnad och tårarna dom rann, jag försökte verkligen slappna av..

Det gick ca tio minuter till.. läkaren kommer in igen.. tittar förvånad på mig och tittar sen i mina ögon.. "du ser ju inte så trött ut".. näe sa jag.. känner inget.. men vi beslutade oss för att testa ändå..

Jag satte mig som man ska och kutade med ryggen och hängde på en sak så man ska vara avslappnad och komma i rätt vinkel.. tårarna rann.. mamma höll i mig.. jag höll för öronen, ville inte höra nåt.. han satte bedövning med spruta över min rygg, eller ja svank.. "det är detta som gör ont" säger dom.. vilket jag inte tyckte gjorde överdrivet ont.. sen.. sen.. sen.. sen hända det.. sen skulle den lååånga sprutan in mellan mina ryggkotor och in i ryggmärgen..

Nu ryser jag i hela kroppen här.. paniken närmar sig (nu när jag skriver) så nu avslutar jag här så kommer fortsättning senare..

Kram

Var nere på Lunds universitetssjukhus i torsdags, för att äntligen få träffa en ny läkare.. läkaren som är specialist på huvudverk..

"Vilken gammal gubbe" var nog de första jag tänkte, men det kändes tryggt.. vi gick in på ett typ kontor och satte oss.. han börja läsa min journal och ställde lite frågor osv.. sen kom skräcken, han sa att han ville göra ett LP (lumbalpunktion, som är min störta skräck) på mig.. för att ta prover på min ryggmärgsvätska.. han var chockad över att dom inte gjort det en ända gång på alla dessa år sen jag opererade in min shunt..

Jag bröt ihop och började stor lipa, han satt och kollade ner i journalerna och tittar upp och ser mig i tårar.. han blev helt chockad och vi berättade hur det låg till och hur rädd jag var.. vi började prata om annat och det lät som jag inte skulle behöva göra ett LP trotts alls..

Vi satt o pratade om hurdan min värk var osv.. att det var nån abstinenshuvudvärk pga att jag är beroende av tabletterna var en chans som han tyckte var mkt liten, eftersom jag ínte alls beskriver värken som man brukar göra av den sortens huvudvärk..

Han var fortfarande inne på att de kunde sitta i min ryggmärgsvätska.. att jag har nåt virus eller nån bakterie eller nåt i den som dom råkat "plantera in" när dom opererade in min shunt.. så han stod kvar vid att han ville göra ett LP.. så till slut kunde han och mamma övertala mig att gå med på att göra ett LP.. om jag fick lugnande..

Vi gick in i ett annat rum för att undersöka mig, han petade en massa över kroppen med bommul typ för att se om jag hade känsel överallt.. till och med I ÖGONEN :O men det gick bra.. fast jag har lite sämre känsel på vissa ställen på vänster sida.. sen gick han ut för att hämta lugnande och säga till sköterskorna..

Mer kommer senare..

Kram

Tjo Tjo..

I Tisdags så fick jag akut-tid hos tandläkaren, eftersom min rotfyllnbing.. eller det dom hade hunnit göra lossnade.. ringde ner till tandläkaren och fick tid bara en timme efter ungefär..

Skräcken slog mig när jag kom innanför dörrarna, tog ju inget lugnande heller eftersom dom bara skulle peta i lite i tanden så det inte var öppet in i roten..

Kommer in i rummet och hon kollar, allt hade lossnat sa hon.. sen tittade hon lite till.. hela tanden är sprucken säger hon då och petade lite.. då ramlade ännu mer sönder av tanden.. allt detta för att jag bet i en SKUM godis :O hmm..


Får se om det är något dom kan fortsätta rotfylla eller om dom får dra ut den.. det återstår och se när jag ska träffa min nya tandläkare i slutet på månden.. allt dom kunde säga var att jag skulle förbereda mig väl och ta lugnande ett bra tag innan, för det kunde bli rätt mycket värre än vad dom räknat med..


Jag blir så förbannat trött.. :( När ska min otur sluta? :(


Det var allt för nu..


Kram Kram