Operationsdagen.. (del 2 av denna sjukhusvistelse)

Fredagsmorgonen kom, jag vaknade av att dom var o sprang massa i mitt rum, som alltid på sjukhus o tog prover o tempen o tog mitt dropp o massa skit.. vägde mig.. var samma som hade tagit emot mig på mottagningen för nån vecka sen som vägde mig där också.. hon konstaterade att jag hade gått ner lite till o att vi måste få stopp på det.. sen hjälpte hon mig på med mina kläder o så..


Gick sedan ut för o väcka mamma..


Sen äntligen kom min läkare.. kände på mig o konstaterade att jag har jävligt ont och att det inte var smärta från samma ställe som dom andra gångerna ritktigt, denna smärtan satt längre ner i buken..


Han konstaterade att vi skulle skynda på med en röntgen så vi fick den gjord under dagen.. en halv minut efter han stått o klämt lite till så sa han bara att näe.. de blir ingen röntgen, vi får operera.. eller vi får göra lastroskopiskt sa han.. o jag fattade inte. blev så chockad så frågade honom va han menade att han skulle göra med mig.. söva dig o öppna upp dig lite sa han då..


What? ska ni operera mig? Igen? Jao sa han.. jag frågade vilken dag.. nu så fort ett operationsbord blir ledigt sa han.. o sen försvann han ut ur rummet..

Mamma missade läkaren för hon var nån stans när han var hos mig så hon mötte honom i korridoren när han kom ut från mitt rum, så han berättade för henne vad som bestämts o sen kom hon in till mig.


Jag grät. jag var livrädd.. viste ju egentligen inget.. han sa att han misstänkte blindtarmen.. så han skulle ta bort den i vilket fall som helst.. mamma o jag konstaterade att detta var nog bra, så vet vi att den är borta sen.. man behöver ju ändå inte ha den till nåt..


Sköterskorna kom in med alla duschsaker o sånt så jag kunde förbereda mig inför operationen.. fick min vanliga dödsångest o stod o grät i duschen.. Skickade massa sms till mina vänner för o berätta vad som hade hänt o så..


Kände mig ju så pass nere så trodde ärligt inte jag skulle klara av en operation.. hade ingen kämpaglöd.. kände bara att denna gången är de nog slutet för jag har inget hopp..men på något sätt kom de ett litet hopp när jag hade duschat klart..
 

La mig i sängen, dom hade bäddat rent o allt sånt.. låg där o vänta o vänta.. sen var sköterskan inne o pratade lite med mig.. o fick lugnande tablett som jag hade bett om..


Medans hon stod där vid min säng ringde telefonen.. de var operation.. dom skulle köra ner mig.. jag fick panik.. dom tog min säng o körde ner mig, jag grät o grät..


Kom ner till operation.. träffade nån sköterska o narkosläkaren.. lugnande tabletten hade hjälpt lite så lite lugnare var jag.. sen var jag tvungen o gå på toa mitt i allt så dom fick köra mig dit i sängen.. sen tillbaka o då var de dax o åka in i operationssalen.. då brast jag igen.. (men mamma var som alltid med mig tills jag somnade.. hon är verkligen den BÄSTA!) så dom gav mig en sruta med lugnande igen..


Sen kopplade dom upp alla maskiner o grejjer o mina elektroner till hjärnan som jag begärt att dom ska ha.. bötjade gråta ännu mer o dom gav mig ännu mer lugnande.. sen var jag rätt lugn o dom började spruta in sövningsmedlet sen sa dom god natt o jag låg o bara stirrade.. till slut minns jag bara att jag tänkte " nu får jag ge upp nu får jag somna in.. god natt" sen minns jag inte mer..


Sen vaknade jag upp på uppvaket.. hade jätte ont.. dom gav mig morfin på morfin o ännu mer morfin.. usch så ont jag hade.. mamma o pappa satt hos mig.. pappa var där iaf en stund o jag har bara litet litet minne av det.. men mamma var där hela tiden typ.. vi pratade lite o jag fick veta att dom inte tagit min blindtarm.. jag blev arg, ledsen o orolig.. VARFÖR? han skulle ju.. sen berättade (mamma tror jag) att dom hade hittat vätska i magen på mig som dom skicka odlingar på.. jag fattade ingeting.. ingen fattade nåt egentligen.. men ont gjorde de o mer morfin fick jag.. låg på uppvaket väldigt länge för mina maskiner bara tjöt o tjöt för mitt blodtryck bara sjönk o blev så lågt hela tiden.. Dom satte in jätte stark antibiotika på mig som jag fick direkt i blodet..

Läkaren kom aldrig in på uppvaket o meddelande vad felet var.. som dom alltid annars gör..


Tills slut fick jag åka upp på avdelningen.. då var de lets dance på tv.. minns inte så mkt av det.. sen sov jag nog igen.. sen var den dagen slut.. usch vilke hemsk dag..


Mer uppdatering kommer senare..

Kram kram


Kommentarer
Postat av: Erik L

Låter som en riktig mardröm! :( konstigt att dom inte tog blindtarmen när dom ändå var där och rotade. Hoppas den där mystiska vätskan kan vara en ledtråd om vad som hänt med dig. tur att du har din mamma som alltid ställer upp. Kram

2009-03-03 @ 14:48:33
Postat av: Svar till Erik L

Jao du de var typ en mardröm.. eller aa inte var de skoj iaf.. nje förmodligen tog dom inte bllindtamren för dom misstänkte vätskan var infekterad.. de e de ända anledning jag o mamma kan komma på.. mjo de e jävla tur jag har min mamma.. annars skulle jag nog inte klara mig.. Kram

2009-03-03 @ 14:58:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0