Sjukstugan..

Morrn morrn...

Dax för lite uppdatering här igen.. från min lilla sjukstuga, för de stämmer verkligen.. är sjuk igen..

Började känna mig hängig i början på veckan men hade bestämt mig för att jobba alla mina dagar denna veckan o bara bita ihop.. var på mötet i onsdags o de gick okey, men mådde inte så bra efter, gick o la mig vid åtta på kvällen för tänkte så jag iaf sovit mkt tills jag började jobba på torsdagsmorgonen...

Vaknade på morgonen, helt igen teppt, kunde knappt andas, jätte ont i huvuvdet, bihålorna, öronen o halsen.. så fick ringa jobbet iaf.. så typiskt, jag var sååå arg på mig själv men de gick verkligen inte att åka o jobba.. istället somnade jag om och vaknade lite senare för att gå upp o ta på mig o åka iväg till läkaren..

Rejäl bihållsinflammation, röd o irriterad i halsen, likaså öronen.. o tjut i luftrören lite sådär som jag brukar få när jag e rejält förkyld.. de var min diagnos.. o genomförkyld.. så jag fick pencilin, hosmedicin, rinexin.. så nu käkar man ännu mer tabletter än vad man gör i vanliga fall..

Varför ska jag jämt åka på allting?

Med tanke på hur man mår med bihållsinflammation o får ont i huvudet så de bara spränger och bakom ögonen o de.. nån som haft det som vet hur de känns? :O Iaf.. tänk er då att ni har det + värre än migränattacker.. då har ni mitt symptom..

Alltså har jag bara legat på soffan dessa dagarna.. e rätt rejält kass om man säger så och igår lyckades jag sitta upp en halvtimme i sträck på HELA dagen.. de e inte mkt.. o ni som känner mig vet att jag är inte den som lägger mig i soffan o ser på film eller tv utan anledning..

Idag känns de lite lite bättre, än så länge.. ska snart gå o ta min pencilin.. De var nog allt för denna gången från mig och min sjukstuga.. eller sjuklägenhet kanske man borde säga :P

Var tvungen o gnälla av mig lite o tycka lite synd om mig själv :P haha...

Förresten är ni några som läser denna bloggen överhuvetaget? Lämna i så fall bara en kommentar om att ni läser med ert namn.. Kul o veta, annars kanske man ska lägga ner denna om de inte e nån som har intresset?

Ha de gott

Kram
 

Röntgen..

Hej hej

Var ett tag sen jag skrev, så är väl dax att uppdatera nu.. börjar med röntgen..

Var ju inne o skulle göra röntgen med kontrast på hela magen o tarmsystemet o de..

Skulle vara där vid tio o dricka kontrast i två timmar.. läkaren hade sagt att jag skulle dricka två lite o hur skulle jag klara det? Iaf så kom dom bara in med en liter o jag klarade dricka 5dl!!! typ hälften alltså, men de gick ändå..

Efter att ha druckit i två timmar så fick jag gå in i röntgensalen och där möttes jag av en söt kille, en "dam" o en läkare.. "damen" sa till mig o ta av mig bhn o sen kunde jag ta på mig tröjan igen.. haha.. jag smugglade av mig bhn lite försiktigt o krånglade till det, ville ju inte ta av mig o visa mig näck för den där killen :P tihi..

Sen fick jag lägga mig där man ska ligga när man gör röntgen, killen pressenterade sig o började leta efter blodkärl i min arm så han kunde sticka mig.. skulle få kontrast in i blodet också, han berättade lugnt o tydligt om allt han gjorde haha lite småkomiskt tyckte jag o sa bara att jag är van vid detta så kör på bara..

Sen när de var klart tog dom lite bilder, sen in me kontrasten o tog lite mer bilder, jag har ju gjort röntgen med kontrast innan för andra saker så tänkte att det är ju ingen fara, men de var rätt otäckt.. för de första känns de ju som man pissar på sig fast man inte gör de såklart o sen blev jag varm i precis hela kroppen (har jag inte blivit dom andra gångerna, bara lite) o så fick jag typ panik för de kändes som om att nån höll på o strypa mig o typ tryckte ner hela min bröstkorg, jag kunde inte andas.. de var otäckt fast de gick ju över snabbt så var ingen större fara..

Efter de så var de klart o jag fick sitta ner utanför igen.. man skulle sitta där en stund med kanylen i armen, för man kunde få nån reaktion o då måste man ha in nåt o blodet igen o får man den reaktionen så drar blodkärlen ihop sig o då går de inte o sticka.. som tur var så reagerade jag inte utan fick åka hem...

Jobbig undersökning men de gick ju bra trotts allt ändå.. nu får jag reda på svaren den 2a, då jag ska till min kirurgläkare :)

Kram

Del 3

Vaknade upp på Lördagsmorgonen och de var som vanligt på sukhus, prover, temp o allt sånt där.. fick börja äta lite.. eller aa dricka iaf.. sen kom läkaren, sa att han inte kunde säga så mycket för de var för komplicerat fall så jag skulle vänta tills min läkare kom tillbaka på måndagen, så jag skulle ligga kvar på sjukhuset till måndagen minst sa hna och få massa stark pecilin o det..

Jag blev jätte ledsen o han såg det o undrade om jag inte ville vara kvar.. jag sa att jag ville åka hem, att jag ville inte ligga där... så vi beslutade att jag kunde få permission från halv fem ca på lördagskvällen till ca 23 på kvällen.. då blev jag lite gladare.. kusinen fyllde ju 20 så ville ju vara med o fira henne lite i den mån jag orkade.. mina släktingar kom ju från olika ställen så de ville jag inte missa s jag åkte dit o var där nån timme, sen orkade jag inte mer o åkte tillbaka till sjukhuset..

söndagen händer de absolut ingenting, ingen läkare som kom till mig ingenting, så de var mest o bara gå runt o fördriva tiden.. eller jag låg typ isängen hela dagen o bara läste o sov.. var helt slut o hade så ont... på kvällen kom mamma o pappa in o hälsade på o sen stannade mamma till dagen efter...

Måndagen kom o jag skulle äntligen få träffa min läkare.. men tror ni han kom? näe da.. inte det.. men kom en annan läkare som hade pratat me min läkare noga om mig.. så han hade beslutat att jag fick åka hem.. jippi vad glad jag blev.. så de var bara att åka hem och se glad ut.. o vänta på töntgentid och återbesök till min läkare, vilket jag fått nu.. så nu e de bara o invänta..

De var allt för denna gången..

Kram Kram

Operationsdagen.. (del 2 av denna sjukhusvistelse)

Fredagsmorgonen kom, jag vaknade av att dom var o sprang massa i mitt rum, som alltid på sjukhus o tog prover o tempen o tog mitt dropp o massa skit.. vägde mig.. var samma som hade tagit emot mig på mottagningen för nån vecka sen som vägde mig där också.. hon konstaterade att jag hade gått ner lite till o att vi måste få stopp på det.. sen hjälpte hon mig på med mina kläder o så..


Gick sedan ut för o väcka mamma..


Sen äntligen kom min läkare.. kände på mig o konstaterade att jag har jävligt ont och att det inte var smärta från samma ställe som dom andra gångerna ritktigt, denna smärtan satt längre ner i buken..


Han konstaterade att vi skulle skynda på med en röntgen så vi fick den gjord under dagen.. en halv minut efter han stått o klämt lite till så sa han bara att näe.. de blir ingen röntgen, vi får operera.. eller vi får göra lastroskopiskt sa han.. o jag fattade inte. blev så chockad så frågade honom va han menade att han skulle göra med mig.. söva dig o öppna upp dig lite sa han då..


What? ska ni operera mig? Igen? Jao sa han.. jag frågade vilken dag.. nu så fort ett operationsbord blir ledigt sa han.. o sen försvann han ut ur rummet..

Mamma missade läkaren för hon var nån stans när han var hos mig så hon mötte honom i korridoren när han kom ut från mitt rum, så han berättade för henne vad som bestämts o sen kom hon in till mig.


Jag grät. jag var livrädd.. viste ju egentligen inget.. han sa att han misstänkte blindtarmen.. så han skulle ta bort den i vilket fall som helst.. mamma o jag konstaterade att detta var nog bra, så vet vi att den är borta sen.. man behöver ju ändå inte ha den till nåt..


Sköterskorna kom in med alla duschsaker o sånt så jag kunde förbereda mig inför operationen.. fick min vanliga dödsångest o stod o grät i duschen.. Skickade massa sms till mina vänner för o berätta vad som hade hänt o så..


Kände mig ju så pass nere så trodde ärligt inte jag skulle klara av en operation.. hade ingen kämpaglöd.. kände bara att denna gången är de nog slutet för jag har inget hopp..men på något sätt kom de ett litet hopp när jag hade duschat klart..
 

La mig i sängen, dom hade bäddat rent o allt sånt.. låg där o vänta o vänta.. sen var sköterskan inne o pratade lite med mig.. o fick lugnande tablett som jag hade bett om..


Medans hon stod där vid min säng ringde telefonen.. de var operation.. dom skulle köra ner mig.. jag fick panik.. dom tog min säng o körde ner mig, jag grät o grät..


Kom ner till operation.. träffade nån sköterska o narkosläkaren.. lugnande tabletten hade hjälpt lite så lite lugnare var jag.. sen var jag tvungen o gå på toa mitt i allt så dom fick köra mig dit i sängen.. sen tillbaka o då var de dax o åka in i operationssalen.. då brast jag igen.. (men mamma var som alltid med mig tills jag somnade.. hon är verkligen den BÄSTA!) så dom gav mig en sruta med lugnande igen..


Sen kopplade dom upp alla maskiner o grejjer o mina elektroner till hjärnan som jag begärt att dom ska ha.. bötjade gråta ännu mer o dom gav mig ännu mer lugnande.. sen var jag rätt lugn o dom började spruta in sövningsmedlet sen sa dom god natt o jag låg o bara stirrade.. till slut minns jag bara att jag tänkte " nu får jag ge upp nu får jag somna in.. god natt" sen minns jag inte mer..


Sen vaknade jag upp på uppvaket.. hade jätte ont.. dom gav mig morfin på morfin o ännu mer morfin.. usch så ont jag hade.. mamma o pappa satt hos mig.. pappa var där iaf en stund o jag har bara litet litet minne av det.. men mamma var där hela tiden typ.. vi pratade lite o jag fick veta att dom inte tagit min blindtarm.. jag blev arg, ledsen o orolig.. VARFÖR? han skulle ju.. sen berättade (mamma tror jag) att dom hade hittat vätska i magen på mig som dom skicka odlingar på.. jag fattade ingeting.. ingen fattade nåt egentligen.. men ont gjorde de o mer morfin fick jag.. låg på uppvaket väldigt länge för mina maskiner bara tjöt o tjöt för mitt blodtryck bara sjönk o blev så lågt hela tiden.. Dom satte in jätte stark antibiotika på mig som jag fick direkt i blodet..

Läkaren kom aldrig in på uppvaket o meddelande vad felet var.. som dom alltid annars gör..


Tills slut fick jag åka upp på avdelningen.. då var de lets dance på tv.. minns inte så mkt av det.. sen sov jag nog igen.. sen var den dagen slut.. usch vilke hemsk dag..


Mer uppdatering kommer senare..

Kram kram


Akuten... (del1 av min sjukhusvitelse denna gången)

Hej hej..


Nu är man hemma efter att ha varit på sjukhuset igen.. kom hem i går..


Allt började i torsdags kväll, hade så sjukt ont i magen.. skulle ut till mamma o pappa en runda på kvällen, skulle in först o handla bananer till mamma på Kvantum..  Körde till kvantum.. kämpade mig in, mötte Caroline som genast såg att något inte stod rätt till.. stod o pratade lite..

Sen gick jag in på Kvantum o köpte bananerna o en tidning.. sen ut i bilen för att köra till mamma o pappa.. hade jätte ont, grät så ont jag hade i bilen men jag bara skulle dit, så jag körde o körde.. till slut var jag framme, det var nog den längsta resa ut till Örsjö..gick in..mamma såg att jag hade ont, vi gjorde lite marängsvich o satte oss o kollade på tv..

Jag kved o hade mig o senare började de bara göra ondare o ondare.. jag är inte den som ber om att få skjuts till akuten, men de gjorde jag.. vi avvaktade ytterliggare lite till för o se om allt släppte men det gjorde det inte.. så vi ringde sjukvådrdsupplysningen som sa att hon faxade till akuten o att jag skulle åka dit..


Stod mellan valet o kvalet om jag skulle åka ambulans eller bil.. jag gav mig inte utan skulle åka bil så de fick bli det.. mamma o jag satte oss i bilen för att börja vår färd till Kalmar Sjukhus.. Lång resa med mkt ont..


Väl framme på akuten anmälde vi oss i luckan o hon såg genast hur ont jag hade.. så hon tog in mig på akuten direkt o la mig på en bår o där fick jag ligga tills en sköterska kom och tog hand om mig.. dom som gick förbi tittade på mig och sa att jag inte såg ut o må bra.. min tanke var bara: "näe va fan tror ni, jag ligger på akuten, inte fan mår jag bra då". men självklart sa jag inte detta utan bara tänkte det..


Sen kom iaf en sköterska o tog hand om mig.. men på vägen in på rummet kom läkaren o sköterskan sprang iväg för o prata lite med henne, tog max tre minuter sen var sköterskan tillbaka igen.. hon körde in mig på rummet och började göra mig redo för prover o sånt.. två stycken var dom förresten.. sköterskan sa direkt att läkaren (på dessa tre minuter) hade sagt att vi skulle göra mig redo för o läggas in på "min avd 8".. läkaren viste tydligen vem jag var och som vanligt, kommer jag in på akuten så blir jag ALLTID inlagd.. ingen idé att tro något annat.. tror nästan de kommer fram en stor röd ruta i min jurnal att jag ska läggas in eller att dom har de uppskrivet eller nåt? Nåt skumt är det iaf.. eller är de för jag e så pass dålig när jag väl åker in?.. aja..


Så tog dom massa prover o blodtryck o feber o allt sånt skit.. sen efter ett tag kom läkaren in o sa att jag skulle läggas in så jag kunde träffa min läkare som har han om min mage dagen efter.. så fick jag massa morfin o grejjer.. som dessutom inte ens kunde ta bort verken helt.. så ont hade jag..
 

Sen fick jag iaf komma upp på avdelningen.. jag o mamma.. o dom kände så klart igen mig direkt.. hälsade mig välkommen o sen fick jag mitt rum.. stackars mamma fick sova på en hård soffa i dagrummet.. men vad gör man inte för sin dotter?


Jag har världens bästa mamma!


Sen låg jag där, nerdrogad av morfin typ och hade ont.. somnade dock till slut.. var ju sent på natten som vi väl kom upp o var framme på avdelningen..


Fortsättning följer senare.. blir för mkt o skriva allt på en o samma gång..

Kram Kram

/TucciT


RSS 2.0