Fortsättning...

Jag grät o grät och hade jätte ont, dom var som vanligt förvånade över att jag behövde så pass mycket morfin som jag gjorde och att jag kunde hålla mig vaken ändå.. men e man stark så är man *skratttar*

Smärtan var hemsk men som tur var så hade jag världens bästa mamma där hos mig, så det blev inte många rökpauser för henne denna gången när jag låg på uppvaket så hon hann inte ens ringa dom hon skulle för att säga att jag vaknat o de.. men men så kan de gå ibland.. dom fick vänta helt enkelt..

Timmarna gick och till slut var de dax för de vanliga toalettbesöket som dom vill att man klarar innan man får åka från uppvaket till avdelningen.. men de gick inte.. så tillbaka igen och försöka vila lite, sen sätta sig på toa igen o försöka.. men inte då heller, men dom beslutade sig ändå för att jag skulle få åka upp till avdelningen, hade ju nu legat många timmar på uppvaket..

Väl uppe på avdelningen så möts jag direkt av kära svärmor som var på besök, hon är helt otrolig.. hon bryr sig om mig som om jag vore hennes egen dotter och det är såå himla skönt.. efter en stund kom såklart även Andreas o pappa :)

På kvällen hade jag fortfarande inte kunnat vara på toa efter många många försök, så dom beslutade sig för att tappa mig.. dvs sätta in en slang i urinblåsan och tappa ut urinen... jag hade över 7dl.. så det behövdes ju komma ut.. Jag hade min älskling bredvid mig som jag tryckte sönder händerna på.. tihi.. o han var så söt o viskade gulliga saker så jag höll ut, för det var inge kul o bli tappad, de sved o aa var allmänt väldigt obehagligt.. men med en älsklning som står o stöttar en bredvid och viskar att jag klarar detta fint o att han är så stolt över mig och att jag är så duktig.. jao då klarar man nästan vad som helst :) ler..

Nu hade jag även fått byta rum, eftersom en tant som var döende behövde ett enkelrum och det förstår man ju såklart.. så mamma fick sova i anhörigrummet.. men de gick ju bra det också, även om jag just denna natten skulle behövt min mamma där... för denna natten blev som en skräck...

Jag bad redan direkt när nattpersonalen kom om att jag skulle få smärtlindring, men hon sa att jag skulle vänta.. jag väntade o väntade o hon sa hela tiden "vi avvaktar lite till".. till slut var kl halv tre på morronen.. o jag började stortjuta av smärta...




Fortsättning följer..

Hej hej...

Dax för lite uppdatering här kanske... kom hem i lördags från sjukhuset, blev opererad i onsdags morgon.. tar de väl från början..

I Tisdags kom mamma och hämtade mig nere på parkeringen, för att åka med mig till sjukhuset.. avd 8 (min avdelning) för o läggas in.. skulle ju operera magen på onsdagen.. eftersom jag så ofta spyr upp det jag äter och dom inte hittar nåt på alla undersökningar som gjorts så tog läkaren beslutet att göra en titthåls operation med tre hål för att se om han kunde se nåt fel då...

Alla kände som vanligt igen mig och dom hade fixat ett fint enkelrum till mig med stor platt-tv på väggen.. underbart sa jag.. allt kändes mycket lättare och dom fixade även upp en säng från källaren så mamma kunde sova över och stötta mig eftersom jag var mycket orolig och hade mycket ångest..

Jag skrevs in och pratade med läkare o narkosläkare och allt det där man brukar göra som vanligt.. sen fick jag även 10mg av stesolid och Andreas kom självklart på besök efter jobbet, så även svärmor som hade med sig pressent till mig, hon är bara för gullig <3

Ångesten steg o steg och Andreas o mamma o Chiristina försökte göra allt för o få mig på andra tankar, spelade yatzy o så.. men ångesten ville inte försvinna så jag fick 10mg stesolid ytterliggare en gång o då började de värka..

Mamma och jag gictk o la oss och tittar på TV, vilket vi båda somnade av så vi vaknade båda mitt i natten av Tvn hehe, men somnade om igen som tur var.. jag sov gott med allt lugnande och sömntabletter, skönt, det behövde jag för att orka med operationen.

Jag skulle opereras på eftermiddagen på onsdagen hade jag fått reda på, vilket jag tycker är jobbigt för då ska man gå och oroa sig en hel förmiddag till, men på morgonen vaknar jag av att sköterskerna kommer inrusandes och säger att jag måste skynda mig in i duschen för jag ska ner på operation, ändring i operationschemat.. så de var bara att slänga sig in i duschen o duscha och ta på sig operationskläderna och slänga iväg några sms till älsklingen min, hade lovat o ringa men inte ens det hann jag.. sen åkte vi ner på operation...

Åker med sängen hela vägen till operation, den vanliga vägen, jag känner mycket väl igen mig där nu.. och in i säng-väntrummet på operation, där får jag träffa läkaren, få lugnande och dropp och allt sånt, sen kom även läkaren o hade bestämt sig för att sätta in antiobiotika så de satte dom i dropp också.. jag sprang på toa två gånger för jag var ju så nervös.. och tid tog det o jag blev lite irreterad.. "då hade jag ju hunnit ringa Andreas" upprepade jag flera gånger för mamma..

Till slut var tiden kommen och jag skulle rullas in på operation, mamma fick byta om som vanligt, men denna gången fick hon inte samma rymddräkt som hon brukar.. hehe..

Inne i operationsrummet så spände dom fast mig, satte elektroder på mitt huvud, gav mig massa lugnande och allt precis som vanligt.. jag hade ångest o berättade för mamma att jag älskar dom väldigt mycket och att hon måste ringa Andreas o Jessica och säga att jag älskar Andreas.. sen till slut så somnade jag..

Vaknade på uppvaket och bara skrek... ja, jag skrek verkligen, jag hade så förbannat ont och dom pumpade i mig morfin efter morfin men jag bara grät o skrek.. jag sov inget på uppvaket som man brukar göra.. jag hade så ont och dom hade fått öppna mig helt istället för med bara titthål som det var planerat..


Fortsättning följer...